Runkärlek – Ett viking-oratorium. 1994- 2000

Hur formades en ny kultur & religion i Norden mellan vikingatid och tidig medeltid?

Detta ville jag undersöka, konstnärligt, tillsammans med andra. Det stora projektet Runkärlek växte fram och var ett samarbete mellan Runkärlek, Historiska museet, Föreningen Norden – Biskop-Arnö, Finlands institutet och Hässelby slott - de nordiska huvudstädernas mötesplats. Jag var dess grundare.

Vad hände i Norden, i skiftet mellan vikingatiden och kristendom, i skarven? Hur växte 

ett nytt samhälle fram med annorlunda andlighet, ny handel, kultur och sedvänjor? Hur lät musiken? Det var frågor som vi ville få besvarat. Seminarier, musikaftnar och mindre föreställningar skapades på olika platser. Vi undersökte. Många artister och konstnärer knöts  till projektet. Tanken var att avsluta det femåriga undersökningsarbetet med stor föreställning: Runkärlek - ett vikinga oratorium, med över 100 medverkande från hela Norden. Solister, skådespelare, körer och musiker av olika slag samlades. Libretto skrevs, ny musik skapades, seminarier och debatter anordnas. Repetitioner påbörjades. Den stora premiären föregicks av samtal, musikaftnar och mindre föreställningar.

Forskare, pedagoger, kostymörer, artister, musiker engagerade från Sameland i norr –till Island och Grönland i väst – och Finland och Ryssland i öst. Över 100 personer från hela Norden deltog i framtagandet av verket Runkärlek.

Premiären den 14 augusti 1997 på Historiska museets stora gård, under fullmånenssken. Spelades en vecka under Vattenfestivalen. Därefter framfördes vi mindre föreställningar av Runkärlek under flera års tid på olika platser och ingick också som en del i firandet av Stockholms Millenniumskifte, år 2000. 

En bearbetning och delvis en omarbetad version ledde till föreställningen Hemlig Viskning. Uppfördes i Norges och deras 1000 års firande. Framfördes på Holmenkollens amfiteatern, Oslo, Norge. Runkärlek var speciellt inbjudna till firandet med den nya föreställningen Hemlig Viskning.

 -

    Foto: Ulla Montan och Maud Nycander.

Libretto: Gunilla Palo Nordlund, finlandssvensken Lars Huldén och runforskaren Henry Williams.
Regi: Gunilla Palo Nordlund. Kompositör: Nils Lindberg och norske Henning Sommerro. Dirigent: Mogens Dahl (Dansk) Kördirigenter: Astrid Riska, Gustav Sjökvist, Sthlms Filaharmoniska kör, Veikko Kiivers gregorianska kör. För första gången ingick en tibetansk sångerska i en svensk uppsättning, sångerskan Chime Arkhang, tillsammans med samiskan Inga Juuso, Eva Rune (kulning) Gunnel Mauritzson, Anna Eiding, Bergthor Pálsson och grönläningen Anda Kuitse, 100 medverkande. 

”Brytningen mellan hedendom och kristendom i Norden var en spännande tid rent musikaliskt.
Det var då de nordiska vall- och lockropen och hornsignalerna mötte den gregorianska sångkulturen. Ett fruktbart möte som man än idag kan spåra i t.ex. den traditionella musiken i Dalarna och på vissa andra håll i Norden. I folkmusiken finns alltså inslag som kan härledas till de olika kyrkoton-arterna och som visar på att allmogen fick sin första kontakt med europeisk konstmusik via kyrkobesöken. Det är den här brytningen som jag har tagit fasta på i min komposition”  

-Nils Lindberg, kompositör.